Nu kommer ett till inlägg avdenna novell eller vad jag ska kalla det! :(
Men denna del är nog den töntigaste...

?Kim?? Robin satt hukad framför mig på perrongen, hon hade kuppat sina händer om mina och hon såg oroligt på mig, vilket jag ignorerade helt. Men händerna som var kupade om mina var något som jag inte ignorerade. Jag såg ner på händerna, våra händer och en varm känsla spred sig genom min kropp, jag hade aldrig haft en liknande känsla tidigare och det fick mig att le, mitt leende var inte ironiskt eller falskt, det var ett äkta leende som lyste upp hela mitt ansikte. 
?Du ler.? Sa Robin glatt och gav mig en snabb kyss på kinden. Kind kyssen gjorde mig bara ännu varmare inombords. 
?Tro du att jag skulle kunna få ett liv, ett normalt liv alltså?? Frågade jag henne, frågan var jätte viktig för mig, jag ville kunna gå vidare med mitt liv, jag vill inte glömma mitt förflutna men jag vill börja om igen. Få en andra chans i livet. 
Jag hörde ett elakt skratt en bit bort från mig och Robin. 
?Häxan tror att hon är värdig ett liv!? Sa den långhåriga tjejen som alltid kom med elaka kommentarer om allt och alla, och gjorde mitt liv ännu jobbigare att leva. Linnéa. 
Jag kände hur Robin knöt händerna hårdare över mina, jag lyfte på huvudet för att mötta hennes blick men hon såg mordiskt på Linnéa och hennes gäng. Om blickar kunde mörda. 
?Tåget till Stockholm anländer om tre minuter.? sa en kvinnas röst ur högtalarna. 
?De har ingen rätt att säga så.? Väste Robin ilsket och ställde sig upp. 
?Att tåget kommer eller vad?? Frågade jag fast att jag förstod att hon menade Linnéa och inte den kvinnliga rösten. Och jag fick onda aningar av det. 
?Kalla dig häxa? Svarade Robin ilsket. Hon gick mot gänget samtidigt som jag såg tåget kommalångt långt bortifrån, men tåget gick fort och vart bara större å större. 
?Robin!? ropade jag men det var för sent, Robin hade sagt något som fick Linnéa att skaka av ilska. 
Jag kunde bara se på, jag var förlamad. Ur funktion att röra mig. 
Jag såg hur Linnéas kille puttade till Robin så att hon tappade balansen och föll ner på tågrälsen, allt gick för fort för mig, jag kunde inte förstå vad som hände. 

Åter igen beklagar jag hur seg ser ut! Men jag använder mig ju av Sven! Hoppas att ni vänjer er om ni skulle ha ork att läsa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

skilde henne och min säng åt, hon satt sig ner och började iaktta mig. Jag vet inte hur länge hon iakttog mig, det kändes som en mycket lång tid, men jag är inte direkt kapabel till att beräkna tid just nu, min tid släpade sig fram, tiden var som en ...

Jag är så ledsen över att det ät långtråkigt att läsa men ingen tvingar dig... Hanna. Drömmarna var konstiga, dom vandrade från mina minnen med Robin, till något som påminde om påhittade saker. Men det var en syn som brände fast i mig för alltid. ...

Jag hörde flera skrik och en ljus signal, tågets tuta och jag kunde höra ett ljust ljud som tydde på att tåget hade försökt att stanna. Jag såg ingenting men samtidigt för mycket. Jag såg hur tåget kom i till perrongen med för hög fart för att det ...

Jag har upptäckt med hjälp av Hanna, att mina '' blir frågetecken, jag skrevet med kaninöron med det blir bara en massa frågetecken täcken, jag är ledsen över det men det finns dock inget jag kan göra åt det! :(...

Jag kommer att lägga upp en novell som jag skrev för ett år sedan, enligt mig är den inte den näsa jag har skrivit. :3 Jag och min bästa och ända kompis Robin var på tågperrongen för att ta tåget till Stockholm. Det var inte vart men inte heller ...